Måndag morgon på jobbet, allt är i sin ordning...
Plötsligt bryts lugn o harmoni mot det värsta tänkbara.
En av våra gäster har blivit allvarligt sjuk... -Hjälp!!! Det är en som fått kramp i bastun!!
Min kollega är först på plats, ser till att gästen kommer ut ur värmen i bastun, personen är stel som en glasspinne...medvetslös, andas svagt. Som tur är va inte personen ensam o vi har bra hjälp från en annan gäst som jobbar inom räddningstjänsten. Jag kommer in, min kollega springer iväg för att larma 112.
Jag ser till så personen får fria luftvägar o försöker även få kontakt.
Personen kvicknar till något för en kort stund, men förlorar snart medvetande igen, ny kramp, andningen avtar o blir gurglande/frustande, ansiktet blir snabbt blålila...NU ÄR DET ALLVAR!!! En annan gäst, en distriktssköterska, som kommit för att hjälpa till vill inte påbörja kompressioner eftersom "det kan anas en svag puls"... Hela mitt medvetande, mitt kunnande och min magkänsla säger: KÖR!!!
Min kollega har kommit tillbaka nu med larmcentralen i telefon...när jag påbörjar. NU KÖR JAG! Min kollega springer iväg igen med orden -"Jag hämtar deffen!!"
30tryck, 2blås, 30...
Att göra kompressioner på en riktig människa... Oj!
Att göra inblåsningar på en riktig människa... Oj!
Inte alls samma sak som på en övningsdocka kan jag nu med säkerhet säga.
Vi kom aldrig så lång som till att behöva avfyra deffen eftersom personen kom "tillbaka till livet". Men försvann lika fort igen o så kom ambulansen o jag komprimerade o allt var ganska rörigt...
I själva verket så kanske det heller aldrig var ett riktigt hjärtstopp utan ett ventrikelcardio...något långt, svåruttalat latinskt (hjärtat får kortslutning o står o fladdrar) som följdes av en otroligt svag puls.
Vi fick idag feedback när två av ambulanskillarna kom, personen hade mellan 20-25 slag/min när de kopplat upp ekg o samma scenario hade upprepat sig i bilen påväg mot akuten... De hade ställts inför samma dilemma som oss: ska vi deffiblirera!?
Vårt handlande var korrekt, Vi. hade gjort allt rätt... Troligtvis hade personen kanske inte klarat sig utan vår hjälp. Och vi har idag fått besked om att personen, efter omständigheterna, mår bra och kommer få en pacemaker som kommer göra livet lite tryggare...
Idag kom mina tårar och min reaktion fram när jag fick tala med en person som kommer vara evigt tacksam. Den äkta hälfen... Vi grät i telefon bägge två och kom överens om att vi måste kramas nån dag.
Jag fick någons liv i mina händer och jag gjorde det enda som kändes rätt. Jag handlade... Jag hjälpte någon till ett fortsatt liv.
Var rädd om dig o va aldrig rädd för att ingripa... Det kan göra stor skillnad...
