21 apr. 2011

en tanke...

...går idag till min älskade Mamma. Du fattas mig enormt.
Sänder även idag en tanke till de som förlorat någon för tidigt och hastigt.
Saknaden blir enorm, såren djupa och ärren läker aldrig ut.
De enda man kan göra är att försöka bevara dem i minnet och plocka fram alla ljusa, glada bilder man har av dem de dagar livet känns tungt.
Det spelar ingen roll ifall du förlorat en närstående person eller ett älskat husdjur. Det gör lika ont när mattan rycks undan, benen viker sig och luften går ur...när man står inför faktumet att mardrömmen är sann...
Minns den dag som var mammas sista som om de va igår....tror inte någonsin att den kommer försvinna ur hjärnan.
Det gör ont att förlora någon man älskar.
Det krossar delar av dig själv, mosar bitar av din själ...

Jag hoppas du har det bra älskade mor och att solen skiner där du är.


Besökte din grav i julas - fick inte fram några ord. Blir stum, tjock i halsen och ögonen fylls med tårar när jag står där...

15 apr. 2011

Snorfia Returns

Halloj!
Länge sen jag skrev något här. Har inte orkat pga denna förbannade influensa jag åkt på. Har nog aldrig varit så däckad av en ej bakteriell flunsa någon gång i hela mitt liv.
Sista två veckornas har präglats av följande känslor och tillstånd:
 manglad, överkörd, utlsliten, upphängd o nersläppt, matt, öm och ont i hela kroppen, feber från och till, huvudvärk, inflammerade o sprängande bihålor o bara en total känsla av blääää...
Idag känns livet för första gången sen jag blev dålig aningens lite bättre. Är inte längre lika snorig, hostig och matt...Känns nästan som jag skulle orka dra en vals med snabeldraken.
Snacka om att hemmet förfaller när man e sjuk! Hängde en tvätt för några dagar sen o blev genomsvettig o helt färdig av den lilla ansträngningen.
Nog om detta.

Emmy har piggnat till fullständigt, e inte ens lite snorig nu. Igår när jag hämtade henne från dagis var de ute på gården o lekte. Min LILLA skrutta klättrade uppför rutchkanestegen och åkte ner - helt själv! Oj va duktig hon blivit. Detta med klättring är något av de roligaste hon vet just nu. Inte en stol går säker. Inte ett bord får vara i fred. Även jag o pappa Mats funkar bra att klättrra på. Detta har nu resulterat i att våra kökstolar ligger ner på golvet, för när man plockat ner ett bustroll mer än 13ggr från köksbordet på mindre än en timma e man rätt less. Då e de inte kul nå mer helt enkelt.

Annars består livet för de mesta nu av att försöka iordningställa runtom huset för kommande fotografering och försäljning. Ska börja röja här inne oxå så fort orken återvänder fullständigt.
Åker ner till goa Marie och kusinerna under påskhelgen för äggmålning o andra påsksysslor så som matlagning, godisätning, mysiga promenader i vårfint viken. Blir nog även en tripp över till helsingör på påskafton.
Enda kruxet innan avfärd är att få till vänster frambroms på bilen som ligger på hela tiden. De kommer inte funka att köra 17mil med den. Som de e nu så e en tripp till kba fullt tillräckligt. När sträckan e avklarad ryker de om hela skiten. Risk för totalnyp, däckexplosion, olycka....?? Nästa problem med denna bromsning e ju soppa åtgången som inte blir nådig o ska man dessutom ner till Viken ska man över den förbannade åsen som robban har lite jobbigt med i vanliga fall...tror inte han orkar upp o över med extra motstånd.

Ska försöka ordna lite barnvakt inför valborgshelgen. Gubbs ska bort troligtvis redan fredan den helgen o då jobbar jag kväll, sen har jag ju simskola på själva valborgsmässoafton o då e inte mannen heller hemma. Men de har bästa Cissi lovat att ordna. Har även fått en inbjudan till ett födelsedagsfirande den kvällen som jag inte vill missa. Goaste Ronja firar sin 20-25års dag med middag o fest till siste man eller kvinna går hem. Vill gärna vara med. Hoppas kunna lösa detta på nån höger eller vänster. Håll en tumm för mig att jag ska lyckas få ihop de hela!

Nu suger de i kaffetarmen, måste ordna mig en kopp o de fort!
Ha de bäst så länge
Pözz o kram!