Önskar du fanns med oss här och nu, levande, varm och glad.
Hoppas du stannar till en stund och ser dina fina barnbarn som väntar, längtar och hoppas på att tomten hittar dem även nu när de inte är hemma i sitt hus...
Du fattas mig nu och för alltid.
Stort och litet, viktigheter och trams - varje ord och varje tanke kommer direkt från hjärta och hjärna. Ibland ofiltrerat, oigenomtänkt men...alltid ärligt. Denna blogg handlar om mig och min underbara lilla familj...
24 dec. 2013
God jul älskade mamma
13 dec. 2013
18 okt. 2013
4-års kontroll
Syn test - Check!
Hörsel kontroll - Check!
Ordförståelse - Check!
Längd: 105 cm
Vikt: 18 kg
Konstnärligheten bedömd till en femårings nivå...väldigt detaljerat med både hjärta o mage på rätt plats.
O så e det ju en pojke! ;-)
Vår lilla stora tjej <3
15 okt. 2013
Panikskrik!!
Fy för fasen vad jobbigt det va att lämna på dagis idag. Emmy som alltid glatt stövlar in till sina kamrater klängde sig fast vid mig som silvertejp o bara gallskrek: "mammaaaaa...Du får inte gå, jag vill följa med dig!!!"
Troligtvis har detta o göra med att vi bråkat sen frukosten då hon tyckte de va en bra idé att sitta o sparka på mig trots att jag upprepade gånger bad henne sluta.
När inte det funkade lyfte jag iväg henne. Ramaskri o pest o kolera blev resultatet av den handlingen.
Sen hade vi det lite mysigt en kort stund till nästa drabbning o så rullade vår morgon på.
Jag kände tillslut att får det vara nog. Hon önskade sig både flätor o tofsar o hårspännen o örhängen (såna klister grejor) men fick bara en tofs för att slippa håret i ansiktet.
Förklaringen till det var att gör inte du som jag vill så får inte du det du vill.
Lyssnar inte du på mig så lyssnar inte jag på dig.
Jag drog hela "att vara en bra kompis o syster" historian.
Gnäll o gnöl o allmänt tjurig.
Hon muttrade sig i sina överdrags kläder.
Fräste ut till bilen.
Väl framme vid dagis skulle hon stänga bildörren o råkade få huvudet lite i vägen så den touchade lätt vid hennes panna o sen va det helt kört.
Som mamma spricker hjärtat när ens barn är ledset. Ångesten växer som en lavin inombords. Utåt får man agera stoneface...för ett sånt beteende får inte vinna.
Nu sitter jag här o försöker tänka igenom hela förloppet.
Kan man göra på annat vis för att slippa denna skit?
Inte första dagen vi drabbar samman...
Nån som har nåt förslag?
Pust...
8 okt. 2013
6 okt. 2013
Vila i frid fina Farfar
Sommaren 2012 hade farfar ont i bakre delen av munnen o ner mot svalget. Fick bara ett kort tag efter jag träffat honom reda på att han hade cancer. Operation o strålning utfördes o han blev senare frisk förklarad...men bara under ett kort tag. Cancern var tillbaka. Mer strålning...o cancern drog sig tillbaka igen men bara för att hämta mer kraft. Vid en läkarundersökning som gjordes denna sommar hittades små prickar på lungor o även på nyckelbenet. Efter det har han kämpat tappert men gick tillslut förlorande ur fighten.
Kroppen va nu så svag att den inte längre kunde göra sig tillgodo av mat. Dropp sattes in men efter en tid ville inte hans kropp ha det heller. Han försvann...tynande bort o fredagen den 4/10 somnade han lugnt o stilla.
Bilderna på honom o min söta syster har min pappa fotat med endast tre veckors mellanrum. Den sista bara två dagar innan han dog.
Min farfar var en otroligt snäll o rolig människa. Alltid glimten i ögat o med en väldigt härlig o varm humor.
Vila i frid fina farfar o hoppas du får det riktigt skojigt där på andra sidan.
7 juli 2013
Första simmärket!!
Idag, på min första semesterdag, åkte jag o Emmy på jobbet o badade. Vi busade, plaskade, hoppade o åkte...o så gjorde vi viktigheter!
Emmy tog sitt första simmärke, den gröna baddaren, så duktig...
19 juni 2013
När du får någons liv i dina händer...
Måndag morgon på jobbet, allt är i sin ordning...
Plötsligt bryts lugn o harmoni mot det värsta tänkbara.
En av våra gäster har blivit allvarligt sjuk... -Hjälp!!! Det är en som fått kramp i bastun!!
Min kollega är först på plats, ser till att gästen kommer ut ur värmen i bastun, personen är stel som en glasspinne...medvetslös, andas svagt. Som tur är va inte personen ensam o vi har bra hjälp från en annan gäst som jobbar inom räddningstjänsten. Jag kommer in, min kollega springer iväg för att larma 112.
Jag ser till så personen får fria luftvägar o försöker även få kontakt.
Personen kvicknar till något för en kort stund, men förlorar snart medvetande igen, ny kramp, andningen avtar o blir gurglande/frustande, ansiktet blir snabbt blålila...NU ÄR DET ALLVAR!!! En annan gäst, en distriktssköterska, som kommit för att hjälpa till vill inte påbörja kompressioner eftersom "det kan anas en svag puls"... Hela mitt medvetande, mitt kunnande och min magkänsla säger: KÖR!!!
Min kollega har kommit tillbaka nu med larmcentralen i telefon...när jag påbörjar. NU KÖR JAG! Min kollega springer iväg igen med orden -"Jag hämtar deffen!!"
30tryck, 2blås, 30...
Att göra kompressioner på en riktig människa... Oj!
Att göra inblåsningar på en riktig människa... Oj!
Inte alls samma sak som på en övningsdocka kan jag nu med säkerhet säga.
Vi kom aldrig så lång som till att behöva avfyra deffen eftersom personen kom "tillbaka till livet". Men försvann lika fort igen o så kom ambulansen o jag komprimerade o allt var ganska rörigt...
I själva verket så kanske det heller aldrig var ett riktigt hjärtstopp utan ett ventrikelcardio...något långt, svåruttalat latinskt (hjärtat får kortslutning o står o fladdrar) som följdes av en otroligt svag puls.
Vi fick idag feedback när två av ambulanskillarna kom, personen hade mellan 20-25 slag/min när de kopplat upp ekg o samma scenario hade upprepat sig i bilen påväg mot akuten... De hade ställts inför samma dilemma som oss: ska vi deffiblirera!?
Vårt handlande var korrekt, Vi. hade gjort allt rätt... Troligtvis hade personen kanske inte klarat sig utan vår hjälp. Och vi har idag fått besked om att personen, efter omständigheterna, mår bra och kommer få en pacemaker som kommer göra livet lite tryggare...
Idag kom mina tårar och min reaktion fram när jag fick tala med en person som kommer vara evigt tacksam. Den äkta hälfen... Vi grät i telefon bägge två och kom överens om att vi måste kramas nån dag.
Jag fick någons liv i mina händer och jag gjorde det enda som kändes rätt. Jag handlade... Jag hjälpte någon till ett fortsatt liv.
Var rädd om dig o va aldrig rädd för att ingripa... Det kan göra stor skillnad...
16 juni 2013
25 maj 2013
Pollykakebak!!
Idag har vi bakat o i väntans tider fick de små hålla tillgodo med vispslickning, den store blev utan
23 maj 2013
16 maj 2013
Majestätisk!
I år förstår jag bättre varför grannarna pratar om vår praktmagnolia... Den är sagolikt vacker när den snart är i full blomning <3
1 maj 2013
Vackert...
Älskar att promenera vid havet. Älskar att vi bor som vi gör. Efter bara några minuters promenad breder det stora blå ut sig framför mina ögon o de e så vackert i solnedgång...
24 mars 2013
Blåmärken o syskonkärlek
Efter att frivoltat ner från Emmys säng ner bland bord o stolar fick Ida ett svullet o numera mörkblå lila ögonlock samt några blåningar i pannan. Ser ut som hon boxats o fått en riktig tjottablängare.
Emmy ville oxå föreviga sitt lilla sår på tån. Nu lägger jag betoningen på lilla...för det syns knappt ;-)
Igår va vi på drakjakt på Tjolöholm, gick bet...
Men en mysig utflykt blev det iaf :-)
14 feb. 2013
This is my life just nu...
Så här e mitt liv just nu o sen en tid tillbaka.
Stressad, pressad, orolig, överkörd, väntar...
Livet e inte så kul som de borde vara just nu.
10 feb. 2013
Ida, ettåringen...
Som väntat var presentpapper o snören mer intressant än själva presenterna. Tårta va inte gott men däremot bragokex :-)
Födelsedagsbarnet sover nu sött sen en timme tillbaka o vi sitter o pustar ut...
28 jan. 2013
Chicken lover
Emmy älskar kycklingklubbor. Syns det?
Såsen som serverades till åt hon som soppa med sked. De e bra betyg för mammas mat :-)
21 jan. 2013
Oro o ångest
Känner en gnagande oro o viss ångest över att börja jobba igen. Tidigare hade jag sett fram emot de hela men nu känns de inte bra alls.
Jag får inte komma tillbaka till min gamla arbetsplats där jag hade ett fungerande schema o trivdes hur bra som helst.
Nu ska jag till "storebror" o jobba på ett schema som inte funkar alls eller som ska göras om så det passar lite bättre. Fick idag frågan på mail ifall jag inte kan lämna mina barn på ett dagis som tar emot från 06.00 (för att de senare ska bli forslade till sitt ordinarie när de öppnar 06.30) samt om jag kan tänka mig jobba kväll varje fredag. Mitt svar på den frågan är ALDRIG!!
Just nu känns de bara FY FA-AN!
10 jan. 2013
Elva månader!
Jisses vad tiden går! Om en månad har vi ingen bäbis i huset längre utan en liten 1-åring!
Hur gick det till? Hon va ju nyss en gigantisk bula under min tröja!?
Idag pratar hon periodvis oavbrutet, kryper som vanligt o med räser-stil, tränar på att stå o gå mot allt o med allt o gör det med bravur.
Hon kan bitas med åtta tänder, säger mamma-pappa-th-tta (titta)-thah (tack)-hmmi (Emmy)-mmpah (lampa)...
Hon tigger/talar om att hon e hungrig med söta smackljud o älskar att busa, mysa, kramas, pillas, retas o riva ut o ner allt hon kommer åt...
Underbara unge vad vi älskar dig <3
2 jan. 2013
Nytt år, nya...
Vi bestämde att Emmy skulle få en större hylla i sitt rum o då passade det ju utmärkt att Ida fick den mindre.
Fortfarande saknas en del grejer till Idas rum föra att få de lite mysigt, men de kommer :-)